Svenska författare revolutionerar barnlitteraturen genom att helt enkelt lyfta ut “people of color” från marginalen, och in i vardagslivet. Och de gör det okommenterat, utifrån övertygelsen att bokens historia bör handla om något annat än skillnader mellan människor.
Det är inte mitt utlåtande, utan en slutsats från Laura Reiko Simeon som med stöd av ett anslag från Svenska Institutet åkte till Sverige för att intervjua bibliotekarier, författare, illustratörer, förlag och lärare om hur den samtida bilderboksutgivningen speglar det mångkulturella samhället – här kan ni läsa en gästpost av henne på förlaget Lee & Low’s blogg.
Det är glädjande läsning, tycker jag, som ansluter mig till just det synsätt som Reiko Simeon fann vara förhärskande i Sverige – även om jag får erkänna att mitt intresseområde huvudsakligen rör hur kön gestaltas. Av de böcker som jag hunnit skriva om hittills är det i Racer-Rakel och fångarna i svinstian och Det är en gris på dagis! som jag som jag sett exempel på den typ av illustrationer som Reiko Simron beskriver, men det kanske inte är en så dålig representation ändå om man ser till hur många bilderböcker det är som handlar om djur. Och i böcker som de om Mjau eller Max och Maja, eller Sagan om den nyfikna abborren, är karaktärerna olika sorters djur som kan egentligen användas för att illustrera vilken olikhet som helst.
tiotusenord 
Pingback: Glas höstläsning! | tiotusenord