Tag Archives: skilsmässa

Sam och Sigge och den första julen

Lin Hallberg, Margareta Nordqvist
Bonnier Carlsen, 2014

Det finns en lång rad böcker som handlar om shettlandsponnyerna Sam och Sigge, och som jag förstått det (vi har bara läst denna och Sam och Sigge) är de uppdelade i två serier: dels en om ”ponnytjejerna” i BUS – Brobyungarnas shettisar, och dels en där sönerna på gården – Eric och Simon – är huvudpersoner. Sam och Sigge gick inte hem hos Tian vid första läsningen när vi provade för kanske ett halvår sedan, men nu med Sam och Sigge och den första julen verkar han betydligt mer på kroken och vill läsa mer om riddare.

IMG_6080_2

Sam och Sigge och den första julen hör till serien där Eric och Simon är huvudpersoner, och de omtalas väldigt frekvent som ”riddarbröderna”, vilket jag – utan att ha läst Sam och Sigge och riddarbröderna – skulle tippa att kommer därifrån. Detta, tillsammans med det faktum att bröderna växer upp på gården, gör att de känns som ganska ”typiska” pojkar inom ridsporten (att kontrastera mot alla längtande, hästälskande ridskoletjejer). Samtidigt är det väldigt trevligt med en hästbok(sserie) med pojkar i huvudrollen, något jag kan tänka mig kan vara ett trevligt litterärt sällskap till alla hästälskande pojkar där ute som kan ha det rätt ensamt.

I Sam och Sigge och den första julen närmar det sig jul i ramberättelsen, men denna jul inträffar aldrig utan den jul som det berättas om – mamman är berättaren – är den allra första julen i Sverige efter att familjen flyttat dit från England (efter skilsmässan från deras pappa, om jag uppfattar det rätt):

Eric och Simon brukar turas om att välja vad mamma ska berätta. Oftast vill de höra en sann-saga. Just idag är det Erics tur att välja.
– Då vill jag att du berättar om den första julen i Sverige, säger Eric.
– Ja! ropar Simon. Den är jättebra!
– Jag har säkert berättat den hundra gånger, suckar mamma. Tröttnar ni aldrig?
Mamma säger att Simon och Eric har glömt hur ensamma och eländiga de kände sig då. När de precis flyttat ifrån pappa och kompisarna i England.
– Det var så kallt att Simon och jag sov i samma säng, minns Eric. Och jag trodde att Simon hade lagt istappar i sängen, men det var hans tår.
– På kvällarna sprang det möss i köket, fnissar Simon.

IMG_6082_2

Denna jul innehåller det mesta: längtan efter snö och ”riktig jul”, tomtespaningar, hästar som river ner julpyntet i boxarna, strömavbrott, räddandet av en liten katt och till slut julottan där de träffade ”tjejerna” för första gången. Brödernas självklara relation till varandra och deras kärlek till sina (busar till) hästar är genomgående teman, och Tian fick helt klart några aha-upplevelser kring hur det kan bli med syskon sedan, med en lillebror som kan “prata så bra”.

Det här är en sammanhängande kapitelbok, att jämföra med de ”första” kapitelböcker vi läst där kapitlen kan läsas i princip fristående. Den är också språkmässigt något mer komplex, både med konstruktionen med en ramberättelse kring den egentliga berättelsen och med det mer utvecklade språket där miljöbeskrivningarna visserligen stöds av illustrationerna (som finns på varje uppslag) men också utgör en självklar del av texten. Samtidigt är det inte så mycket i boken som är svårt att förstå: inga dolda motiv eller motstridiga känslor, eller så, så man kan absolut läsa den med behållning även för yngre barn som tycker om temat.

Som redan nämnt uppskattar jag att detta är hästböcker med pojkar i huvudrollerna, även om de nu är lite ”typiska”. Jag upplever att språket ganska ofta understryker att de är pojkar (de talas mycket om i termer av ”pojkarna”, ”bröderna” och ”riddarbröderna”), men det är rätt lätt att läsa bort om man önskar – medan det, å andra sidan, kan vara en poäng i att behålla detta om man vill berätta om hästar som ett intresse för både pojkar och flickor. I sitt görande, ensamma på gården, tar kön dock inte överhanden. Här handlar det om barns hästar och barns jul.

Leave a comment

Filed under Kapitelböcker

Lillebror och Nalle och Lillebror och Billan

Jujja och Tomas Wieslander
Natur & Kultur, 1990 respektive 1993

När den högtidsstunden kommer att det är dags att läsa den första kapitelboken, då är Lillebror och Nalle ett gott val. För oss hände det någon gång vid dryga tre års ålder, och Tian (drygt fyra) väljer fortfarande ofta Lillebrorböckerna innan det är läggdags.

Så vad är det som är så bra med dem? Det är det konkreta anslaget, den enkla identifikationen med huvudpersonerna, och icke-komplexiteten i berättelserna.

Båda böckerna består av en rad (15 respektive 12) fristående kapitel. De karaktärer som i huvudsak figurerar är Lillebror själv, hans gosedjur Nalle, Lillebrors bästa vän Billan, hennes gosedjur Panda och Lillebrors mamma. Lillebror och Billan är uppenbarligen något yngre i Lillebror och Nalle (troligen runt 6 år) än i Lillebror och Billan, så ur identifikationssyfte rekommenderar jag att börja med den om det är en yngre kapitelboksdebutant man har bredvid sig. Lillebror och Nalle har också något fler illustrationer (2-3 per kapitel) än Lillebror och Billan (som i regel har en).

Ett typiskt kapitel ur Lillebror och Nalle är ”Macka”, som handlar om en dag när Lillebror, hans mamma och Nalle äter middag. Lillebror försöker på olika sätt krångla sig ifrån att äta mat för att istället äta mackor, vilket utmynnar i en lek på temat att Lillebror (och Nalle) äter allt som ligger på en macka:

– Humm, sa mamma. Äter du en stol?
– Nej, det är klart jag inte gör, sa Lillebror.
– Men om jag lägger stolen på en macka och brer på lite smör?
– Ja äter jag, sa Lillebror. Det är klart att jag gör. Stolmacka, jag tackar.
– Äter du disktrasa? sa mamma och rynkade på näsan.
– Nej, sa Lillebror. Det är klart att jag inte gör.
– Men, sa mamma, om vi lägger disktrasan på en macka och brer på lite smör?
– Ja, då äter jag. Det är klart att jag gör. Jag äter allt som ligger på en macka. Disktrasmacka, jag tackar.

Och så fortsätter det – fnittret och skrattet första gången Tian fick höra just det kapitlet var obetalbart! (Och höll i sig för flera läsningar).

Det finns dock svagheter också. En är det i barnböcker relativt vanliga förhållandet att vuxenvärlden omkring är väldigt könsstereotyp. Lillebror mamma – som för övrigt är väldigt sympatisk i sitt förhållningssätt till barnen – är ständigt närvarande för Lillebror och Billan. Pappan, däremot, arbetar uppenbarligen rätt mycket och kommer mer in som en – om än väldigt uppskattad – lekfarbror. I Lillebor och Nalles inledande kapitel blir det nästan övertydligt. Lillebror har föresatt sig att klättra (eller springa) upp i ett träd, och försöker gång på gång utan vidare framgång. Mamman är med hela tiden, men han vill inte ha hennes hjälp. När sedan pappan kommer hem undrar han kort varför Lillebror bara sitter under ett så härligt klätterträd, och lyfter sedan upp honom, utan att Lillebror invänder alls. Ett ytterligare exempel är Billans föräldrar, som är skilda. Det är mest mamman som figurerar, och hon beskrivs upprepade gånger som ”dum” och att hon ”bara skäller”, medan pappan bor själv inne i stan och ”inte är glad”. Slutligen beskrivs också Lillebror som väldigt fysisk och vild medan Billan är lugnare och gärna tyr sig en del till Lillebrors mamma.

Billans hemförhållanden utgör en lite högre nivå i berättelsen, som jag inte upplever att Tian greppat riktigt än. Han är ofta en rätt obekymrad själ, och har aldrig frågat varför Billans föräldrar inte bor tillsammans längre, varför Billans mamma är dum eller vad det är som gör att Billan är så ledsen och hur Lillebrors mamma försöker finnas där och trösta henne, fastän det är ett tema som återkommer flera gånger i båda böckerna. Det gör att jag tror att Lillebrorböckerna kommer att kunna fortsätta läsas här i alla fall något år till.

8 Comments

Filed under Kapitelböcker