Tag Archives: ramsor

Modingarna och alfabetet

Annelie Salminen, Ida Rosén Branzell
AS förlag, 2014

Det finns ju en gammal alfabetsramsa om råttmor som kokar te och små råttbarn som snällt få be råttfar om ost till kvällen, som kanske inte har den största charmen ur genusperspektiv. Som jag förstått det, är det som alternativ till just den ramsan som alfabetsramsan med modingarna skapats, med ambitionen att vara så inkluderande och som möjligt. Jag uppfattar dock modingarna som okönade snarare än könsmixade: en är t.ex. gul med lång hals och horn som liknar en trädkrona, en har ett enda ben men i gengäld med sex tår, en är lite djävulsslik (men Tretton har utnämnt den till apa) – och därmed vet jag inte om skillnaden är jättestor jämför med andra, modernare ABC-ramsor ur detta perspektiv.

IMG_7253

Modingarna har dock byggts ut i många format: som bok, som sång på en till boken medföljande CD, som en lång plansch och som app. Till sången, eller till den lästa texten om man föredrar det, finns det rörelser – varje alfabetssnutt har en tämligen given fysisk tolkning:

ABCD
Huvudet på sned
Vill du vara med?

EFGH
Peka på min tå
Till himlen kan vi NÅ!

IMG_7254

Utöver att vi har läst boken så har Tian och Tretton också testat betaversionen av appen. När det gäller både bok och app blev Tian rätt snabbt färdig med dem. Han har lite kommit förbi det stadiet där så pass enkla historier – som en ramsa i bokform – kan vara intressanta att upprepa alltför många gånger, och appen har visserligen fler format av ramsan än vad boken har men den konkurrerar med hans älskade Bilar-app och står sig slätt i den jämförelsen… (Och det finns bättre bokstavsappar för hans ålder, om man bara ska jämföra inom den kategorin – däremot tror jag att modingarna kan vara en bra första bokstavsapp för dem som mest ska lära sig hur bokstäverna ser ut). Jag har dock hört Tian sitta själv med boken och ”läsa” den (sägande ramsan), och det är ju förstås ett användningsområde det med. Tretton har varit mer lättcharmad, och hans favorit – liksom min – är nog filmen med tillhörande rörelser som finns med i appen. Där får man bland annat se två män i kostym klappa varandra – det är inte varje dag man ser det! Och så finns det förstås ett användningsområde för sånger/rörelserna vid till exempel samlingar i en förskolegrupp, i en sådan kontext lär den räcka för hela förskoleåldern.

Leave a comment

Filed under Bilderböcker

De små barnens bok

Siv Widerberg (har sammanställt)
En bok för alla, 2009

I vår kommun får alla nyfödda en bok av biblioteket, och det är just De små barnens bok. Det är en liten antologi med bidrag av författare som Jujja och Tomas Wieslander, Lennart Hellsing, Maj Bylock, Barbro Lindgren och Astrid Lindgren och bilder av illustratörer som Charlotte Ramel, Lena Andersson, Stina Wirsén, Cecilia Torudd, Eva Eriksson, Poul Ströyer och Ingrid Nyman – för att nämna dem som är mest kända för mig. Därtill kommer en rad traditionella texter, ramsor och sånger, som Det kommer en mus, Björnen sover och Baka baka liten kaka.

En antologi är förstås alltid lite spretig att bedöma. En del bidrag, som Djur på två sätt där det först visas bilder på verkliga djur och sedan på hur förskolebarn gjort samma djur av pinnar, tycker jag kanske inte att tillför så mycket. Å andra sidan tycker jag att de illustrationer som är gjorda direkt för boken är väldigt trevliga: där finns till exempel korthåriga flickor (alternativt halsbands- och kjolbärande pojkar), barn med olika utseende och hudfärg, gapskrattande kittlade pappor, cyklister som bär hjälm, kvinnliga byggarbetare och manlig förskolepersonal. Å tredje sidan förstår jag inte riktigt varför man måste klämma in lite Astrid Lindgren i form av en Pippi som inte bara är förkortad till bilderbok utan ytterligare förkortad från det. Å fjärde sidan var ett av bidragen från Hellsing, i form av Gungvisa, helt nytt för mig. Ni hör – det finns gott om både bra och mindre bra delar.

IMG_4598

Just på grund av det kan jag uppleva formatet – alltså antologier i allmänhet – som lite besvärligt. Det går inte att bara välja det (jag tycker är) bra eller att enkelt välja bort det (jag tycker är) dåligt. Men även om det är en bekvämlighetsförlust för mig, så känns det som att det öppnat upp för en valfrihet som uppskattas av såväl Tian som Tretton. Här om kvällen begärde till exempel Tretton att vi skulle läsa avsnittet (eller om det utgör hela boken) ur Max bil ungefär femtioelva gånger – och Max-böcker är annars ingenting som vi har läst hust eftersom jag inte är så förtjust.

Max-böckerna är ju sådana böcker som man typiskt sett kan läsa väldigt tidigt eftersom meningsbyggnaden är ytterst enkel (”Titta Max bil. Kommer Lisa. Lisa vill köra bilen.”), och den har sällskap av andra bidrag på samma nivå som Anna-Clara Tidholms Kommer regn (”Kommer regn. Koka te. Läsa bok”), Lars Klintings Tuppen vill ha (”Foten vill ha… sin sko. Handen vill ha… sin vante”) och ett par varianter på vad säger …?, varav två är flerspråkiga (katt- och hundljud på olika språk). Texten på Födelsedagsvisa återges också på flera språk, och sedan är det väl till slut också Gungvisan och uppslaget ur Bajsboken som kanske i någon mån kan vara intressant också för lite större barn.

En helhetsbedömning blir nog ändå att De små barnens bok fyller sitt syfte som ”present till vem som helst” på ett väldigt bra sätt. Även om det kanske finns saker som skulle kunna vara mer rätt, så är det heller ingenting som är fel.

1 Comment

Filed under Första böckerna