Tag Archives: plantera

Majas lilla gröna

Lena Anderson
Rabén & Sjögren, 1987

Nu verkar hösten ha kommit på allvar till våra krokar, och det innebär att vi årstidsmässigt befinner oss på sista uppslaget i Majas lilla gröna:

Sommarn tar slut.
Snart är den ett minne
att spara i fickan till nästa gång.
Den vill bara vila
en stund därinne
till nästa års glada sommarlovssång.

Jag tänker på allt jag planterat och sått,
på lök och rabarber (och kålmaskfilur).
Visst är det sorgligt att sommaren gått,
men än blommar Krassen – tänk vilken tur!

Ja, grönsakerna skrivs genomgående med inledande versal och det kliar i ögonen på mig: å andra sidan finns här språkliga godbitar som ovan nämnda rim kålmaskfilur – tur, i sällskap med till exempel fel – jord-juvel (ja, med bindestreck), kraft – rabarberskaft och fat – kalasmiddagsmat. Därtill kommer en underbar salladstirad där både barn och vuxna för första gången får möta ord som salladsflicka, salladsglad, salladssås och salladsgås – jag blir lika glad varje gång jag läser den!

IMG_5072

Boken börjar med att Maja sitter och tittar ut genom fönstret en vinterdag, och längtar till sommaren. När den kommer vill hon ha ett trädgårdsland, med lite av varje. På nästa sida har det verkligen blivit sommar och Maja lotsar oss igenom de olika grönsaker hon odlar.

Förutom det jag redan nämnt, som jag upplever som en ojämnhet i språknivån, så finns det två uppslag som för min del lika gärna hade kunnat strykas: dels det om morot och fänkål, som frångår den genomgående jag-formen (där Maja är jaget) för att istället tala om ett “vi” bestående av nämnda grönsaker, och dels det om purjolöken där även purjon fått liv (och uppenbarligen blivit kannibal eftersom “fru Purjolök” stuvar purjo hela natten). Men bortsett från dessa båda, så är boken alledeles lagom sammanhållen: Maja hinner med allt ifrån att undra över hur fröna vet vad de ska bli när de växer upp, till att bjuda på ett gäng grönsakskalas (rabarberpaj, rädisfest, ärtfest, kalasmiddag på vitkål och skivad tomat på en macka i bersån, till exempel) och att väldigt handfast berätta hur man torkar sina egna kryddor.

IMG_5073

Trots att bokens huvudfokus är Maja och hennes grönsaksland hinner en rad vänner till henne presentera sig. Det är Edvin, som i boken hinner fylla sextiotvå, som serverar Maja och hennes vän Stina lite potatisfakta. Det är Pelle Prins och Herr Kanin som kommer på Majas olika kalas och som Maja har ett hemligt ställe tillsammans med. Och så är det, utöver Stina, ytterligare två flickor som återkommer men aldrig nämns med namn. De ser bara väldigt somriga ut, i sin blårutiga respektive gulprickiga sommarklänning.

Visst är väl det där sistnämnda lite typiskt, känner jag, att alla bokens manliga karaktärer ges namn och inkluderas i texten medan de kvinnliga bikaraktärerna liksom bara finns där som utfyllnad i bild. Samtigt är det dock Majas röst och handlingar som ljuder genom hela boken, inte heller de manliga bipersonerna handlar i någon egentlig mening.

Av Tian och Tretton är det för närvarande Tretton som helst väljer den här boken. Han har naturligtvis en bra bit kvar språkligt innan han greppar riktigt vad som egentligen pratas om, men eftersom grunden – i form av grönsakerna – är så konkret så insuper han allt vad han kan. Tian kan för all del uppskatt att prata om det där med hur fröna vet vad de ska växa upp till, men annars tror jag att vi läst boken lite för många gånger för att han rikigt ska känna att den är intressant längre. Är man däremot ny för boken, så tror jag att den kan vara rikigt uppskattad av en fyraåring också.

6 Comments

Filed under Bilderböcker

Lilla frö

Sara Gimbergsson
Opal, 2014

Det är ju lite grann frö- och odlingssäsong nu, så när man läst Lilla Anna och de mystiska fröna både fram- och baklänges och uppochner kan lite variation vara välkommen. Lilla frö är ett rätt nytt tillskott i bokhyllan hemma, och ett trevligt sådant.

IMG_3922

Egentligen handlar boken bara om ett frö som faller till marken, övervintrar, och växer upp till en stor fin blomma. Det är sparsamt med text, och kan läsas även med små barn. När fröt fallit till jorden och ”Där låg det och kunde inget göra. Inte krypa, inte gå.” bifaller Tretton entusiastiskt.

Men trots enkelheten skulle jag vilja slå ett slag för att läsa den här boken med lite större barn också. Den kan läsas rakt av, som en instruktionsbok i hur frön blir till växter, eller mer metaforiskt med diskussioner om hur tiden går och saker förändras. Till exempel hur det är att växa och bli större och förändras, eller om hur småsyskon växer och blir större och lär sig saker – det där med att varken kunna krypa eller gå stämmer ju faktiskt lika bra på bebisar som på blomfrön, och läser man om lilla frö så får man det liksom i destillat, utan familjekonstellationer eller andra normer och teman som gärna återkommer i renodlade få-syskon-böcker. Dessutom könsbestäms varken lilla frö eller masken (den enda andra karaktären i boken).

Sedan är bilderna lite för bra för att boken ska läsas bara med barn som man inte riktigt kan diskutera dem med. Faktum är att bilderboksläsningen med Tian lärt mig många saker som jag lätt hastat förbi tidigare – som till exempel att titta lite extra på bilderna på insidan av omslaget eller på försättsbladet. Där kan man faktiskt få facit på varifrån lilla frö kommer fallande. Dessutom är mimiken i bilderna på när rötterna ska växa ut ur lilla frös fötter och grodden komma ut ur lilla frös panna så väldigt mitt i prick på hur det kan spritta i kroppen på den som växer!

IMG_3923

Jag har också nämnt tidigare att det här med bilder i genomskärning lett till en del diskussioner med Tian, som gärna läser de bilderna som att saker ligger bredvid varandra – vilket jag förstod när vi läste just den här boken och han menade att lilla frö och masken låg bredvid varandra. Tacksamt nog är dock de bilder som är i genomskärning också bilder där det snöar, och där logiken hade varit att om lilla frö och masken låg bredvid varandra så skulle de också ligga bredvid, och inte under, snötäcket, vilket skapar utrymme för att vrida och vända på bildernas betydelse.

6 Comments

Filed under Bilderböcker

Lilla Anna och de mystiska fröna

Inger och Lasse Sandberg
Rabén & Sjögren, 1972/2013

En del barnboksfigurer bär man med sig från sin egen barndom, och är ivrig att dela med sig till sina egna barn när man fått dem. De karaktärer som hör till det sandbergska universumet hör inte till den kategorin för mig. Från min barndom har jag bara vaga idéer om att det finns figurer som spöket Laban, Labolina, Tummen, Lilla Anna och Långa Farbrorn – och det är något som gjort att de spelat en rätt undanskymd roll även för mina barn trots att karaktärerna är aktuella än idag. Det är lite synd, för de böcker av makarna Sandberg som vi faktiskt läst har gett mersmak!

Lilla Anna och de mystiska fröna uppskattas både av drygt ettåriga Tretton och fyraåriga Tian, vilket ger väldigt mysiga lässtunder tillsammans. Grundberättelsen är rätt kort och enkelt hållen, och börjar med att Långa Farbrorn hittar en påse överraskningsfrön som han ger till lilla Anna. När de planterar fröna visar det sig att de växer alldeles förskräckligt fort, och fyller Lilla Annas hus med en hel djungel. Slutligen, efter att ha lekt kurragömma bland bladen, pustar de ut utanför huset och får se hur ett vanligt frö växer upp till en blomma.

IMG_3594

Den riktiga styrkan i boken är aktiviteten den uppmuntrar. När Lilla Anna tar fram krukorna de ska plantera fröna i, så får man räkna dem – uppradade 2, 4, 6, 8, 10 tillsammans – och det är fyraåringens specialitet (lilla Tretton härmar ivrigt att man ska peka på krukorna – men kan som synes också ställa sig i boken när det vankas fotosession). När Lilla Anna och Långa Farbrorn leker kurragömma så kan båda barnen hitta henne, gömd bland bladen, även när inte Långa Farbrorn kan det. Det är finurligt!

Den avslutande delen, om att plantera ett vanligt frö, innehåller grundregler som att frön behöver sol och vatten, och att det växer ut både rötter och stam. Det som händer i krukan visas i genomskärning, vilket utmanar Tians bildläsning – jag ska återkomma till det senare, i en annan bok om frön.

Sammanfattningsvis är det en väldigt trevlig liten bok, som har fått mig att bestämma mig för att vi ska försöka läsa mer av paret Sandberg – och återkomma med rapport om hur de stått sig genom årtiondena såklart! Har du någon vanligt förekommande och fortfarande aktuell barnboksfigur som fanns i din barndom, men som du aldrig riktigt lärde känna? Har det påverkat i vilken mån ni läser om den?

5 Comments

Filed under Bilderböcker