Tag Archives: kråka

Den krångliga kråkan

Lennart Hellsing, Poul Ströyer
Rabén & Sjögren, 1953

Min mening var att skriva det här inlägget den femte juli, för att avsluta Hellsing-temat på månadsdagen av när jag påbörjade det, men istället har jag haft en härlig och somrig helg med Tretton och Tian utan att få mycket vettigt gjort. Men till det vettiga vi ändå uträttat hör en rätt ansenlig mängd läsning, och Tretton har numer stenkoll inte bara på vår vanliga bokhylla utan också på vår biblioteksbokslåda där en av de böcker han gärna letar fram för tillfället är just Den krångliga kråkan.

Det Tretton uppskattar i boken är dock just det faktum att den handlar om en kråka. Den är inte heller särskilt texttung, men däremot har den språklig finess som förtjusar mig samtidigt som den utmanar Tian. Efter att kråkfamiljens tillvaro lokaliserats till Kråkmåla hed presenteras de fyra systrarna i familjen en och en, varav de två första:

En kråksyster sjöng en sång: Krax kråhå….!
men det fina i den kunde ingen förstå.

En annan försökte att bokstäver skriva,
men det vill av allt bara kråkfötter bliva.

För att fullt ut uppskatta detta behöver man förstås känna till uttrycken ”det fina i kråksången” respektive ”kråkfötter”. Sedan avslutas historien med att huvudpersonen, kråkbrodern, kommer tillbaka och att systrarna då lyckas med vad de företagit sig – plötligt lyckas de både sjunga och skriva. Mycket snyggt sätt att knyta ihop säcken på!

IMG_4512

Historien mellan denna öppning och avslut handlar om kråkbrodern, som fångas av bonden när han tjuväter körsbär i trädgården. Bonden sätter honom först i bur och sedan i arbete: men vilken arbetsuppgift kråkan än får så misslyckas den alldeles (han sågar flaggstången till ved, häller vatten på katten, ger bönorna till hönorna istället för att rensa dem och far slutligen i diket med bondens son). Bonden tar därför kråkan till torget för att sälja honom vidare, men får till slut nöja sig med att byta honom mot tre bullar med russin i på bageriet.

Bagaren erbjuder kråkan pepparkakor för att få hjälp bakhjälp, men åter igen så blir utfallet inte alls det tänkta och bagaren skriker åt honom att han får flyga tillbaks till sin skog vilket kråkan uppenbarligen gärna gör.

Texten håller sig på ett väldigt ytligt plan: man kan ju anta att kråkan upprepar sina misslyckanden i protest mot att ha blivit fångad från sin familj och satt i arbete för någon annan, men det är ingenting som behandlas närmare vilket ger möjligheten att utforska den aspekten själv. Men vad vi i huvudsak gjort, är att flyta med i språket. Äntligen ytterligare en bok där jag verkligen kan få uppskatta Hellsings språkklurighet!

Leave a comment

Filed under Bilderböcker

Mormors lilla kråka och pappan

Björn Bergenholtz
Rabén & Sjögren, 2009

Det finns tre böcker om mormors lilla kråka, varav Mormors lilla kråka och pappan är den senaste (efter Mormors lilla kråka och Mormors lilla kråka i tvättstugan). Jag skulle gärna ha läst dem alla, för jag uppskattar Mormors lilla kråka och pappan, men intresset från Tians sida har varit rätt ljumt och vi är ju trots allt (minst) två om att läsa så vi har hittills bara läst den här.

Boken börjar i lilla kråkans adoptivhem, hemma hos mormor. Ja, kråkan är verkligen en liten kråkunge och mormor i allra högsta grad en människomormor, och en dag “är allting tråkigt, inte minsta kul och kråkigt” (citat som ofta återkommer från min sida när det uppstår en tråkig stund här hemma). För att lätta upp tristessen tittar de på porträtten av mormors släkt – alltifrån motorgalna faster Britta till en bortglömd nästkusin, för att till sist titta på mormors pappa i gyllenramen. 

Där och då slår det kråkan att hon inte vet något om sin pappa. Att hennes mamma är död, det vet hon, men hennes pappa – var finns han?:

Mormor grubblar på vad kråkan sagt
– Kom. Vi ger oss ut på pappajakt.

Dom skyndar ner för husets trappa.
För nu så ska det letas pappa!

Under pappajakten börjar det regna, och mormor går för att hämta ett paraply. Medan hon är borta hinner kråkan träffa en gammal kaja, som berättar att det bor en kråka på tippen och som efter kråkans vädjanden visar vägen dit.

IMG_4015

Det är pappan som bor där. Han försöker förklara för kråkan hur det gick till när de tappade bort varandra (hur han letade och till sist tappade hoppet) och hur han funnit sig till rätta i sitt nya liv (hur det kan vara helt okej att leva på gammal pizza på tippen). Men när mörkret börjar falla kommer kråkans funderingar ikapp henne – vill hon bo här, på tippen, med sin pappa? Kan de bli bästa vänner? Eller finns det någon som betyder mer?

Grubblandet leder fram till att kråkan inser att blodsbanden är av mindre betydelse, säger farväl till pappan och flyger tillbaka till parken där mormor går i mörkret och letar efter sin kråka. Sensmoral:

Till slut, i kökets trygga vrå
börjar kråkan äntligen förstå:

Att en pappa eller mamma
gör egentligen detsamma.

Bara någon älskar dej,
så löser alltihopa sej.

Vad är en familj? Hur kan en förälder vara frånvarande? Hur kan en förälder hämta sig efter förlusten av sitt barn? – det är bara ett axplock av de frågeställningar som tangeras och som man skulle kunna göra utvikningar om utifrån den här historien. Och jag tror att det är där nyckeln till Tians ljumma intresse ligger – han har inte den typen av frågeställningar, i alla fall inte än.

Den rimmade texten har både för- och nackdelar. På sina ställen, som tråkigt-kråkigt-citatet så är utförandet riktigt snyggt, på andra ställen, som i sensmoralen, så blir uttrycket lite trubbigt av att vara bundet i den formen. Men överlag tror jag att formatet är rätt valt – det håller texten lätt även när frågorna är potentiellt tunga. Det finns öppningar för dem där, men man kan likväl läsa berättelsen utan att fördjupa sig i dem.

5 Comments

Filed under Bilderböcker