Tag Archives: generationsskifte

Tomten är vaken

Astrid Lindgren, Kitty Crowther
Rabén & Sjögren, 2012

Om jag följt turerna rätt, så är historien om den här bokens tillkomst som följer:

1) Viktor Rydbergs klassiska Tomten illustrerades av Harald Wiberg,
2) för att sälja boken utomlands skrev Astrid Lindgren om texten, som sedan gavs ut ihop med ovanstående illustrationer,
3) tiden går, och 2012 trycks boken på nytt, men denna gång på svenska och med illustrationer av Alma-pristagaren Kitty Crowther.

IMG_6282

Den som söker Tomten har således kommit fel om den står med Tomten är vaken i handen även om händelsförloppet av ovanstående skäl är väldigt likartat, och när jag skulle verifiera detaljerna ovan så hamnade jag mitt i en SvD-recension betitlad “Endast Mammon är vaken“, som både har en poäng och bjuder på ett och annat fniss på vägen.

Men, bortsett från att texten ur vuxenperspektiv står sig slätt mot Rydbergs poesi, så finns det visst kvalitet i Tomten är vaken också. Efter några genomläsningar det återkommande “Ett tyst litet språk, som xxx (hästar/kor/hundar/barn…) kan förstå.” något som faktiskt sätter sig och som det går att finna läsrytm i. Och även om det existentiella djupet kanske inte kan mäta sig med originalet, så tror jag inte att gemene tre-fyra-fem-åring upplever tankar i stil med:

Vintrar har jag sett, komma och gå,
människor har jag sett, stora och små,
men de har aldrig sett mig, tänker tomten.

som triviala. Tidens och generationers gång finns med, också här. Däremot kan det vara värt att nämna att även om texten har ett poetiskt anslag så är den inte på rim mer än kortare bitar, som ovan.

IMG_6284

Det som jag framför allt tror att skiljer mellan mig och SvD:s recensent är att jag alltid läser böckerna jag skriver om med barnen, och oftast många gånger. Omläsningarna förtar glädjen i vissa böcker men visar att andra var bättre än man först anade, och jag tycker ändå att Tomten är vaken hör till den senare kategorin. Tretton är fortfarande lite för liten för boken även om han kan uppskatta djuren ett litet tag, men Tian och jag har läst den sedan den kom ut, och även om den inte är eller varit en favorit så har den ändå återkommit, för det här med tomtar verkar kunna fascinera.

Något som är intressant att notera angående just tomtar såhär när julen nu verkligen börjar närma sig är hur väl gårdstomten står sig mot jultomten i barnböckerna. Här finns inga tomteverkstäder som i Kalle Ankas jul, utan här har tomten i Tomten är vaken gott sällskap med Vrese i Jul i Stora skogen på gårdstomtefronten, och även om tomten i Snickar Andersson och Jultomten presenteras som just jultomte och klapputdelare så är det inte direkt Nordpolen har bor på.

Däremot är Tomten är vaken en tämligen enkönad föreställning, inte bara i form av att tomten själv är en han, utan detsamma gäller detsamma gäller alla djur som ges namn (kor, får och hönor presenteras bara som kollektiv medan hästen heter Brunte och hunden heter Karo). Till tröst får man möjligen ta att gårdstomtarna är tämligen vårdande figurer, och i Tomten är vaken-fallet är det inte ens under vresig protest.

IMG_6283

Till sist – eftersom Tomten i rydbergsk bemärkelse (på goda grunder) blev så mycket av en måttstock för Tomten är vaken, så kunde jag inte låta bli att leta fram originalet (här som film), så att man riktigt kan fördjupa sig i likheterna.

1 Comment

Filed under Bilderböcker

Farfars mammas soffa

Anna Bengtsson
Alfabeta, 2014

Man säger ju ”om dessa väggar kunde tala” (och uppenbarligen är det en låt av Arvingarna som gått mig helt förbi, man lär så länge man lever), men i den här boken är det istället en soffa som fått om inte talets gåva, så i alla fall tankens.

Först upplever jag soffan som lite gnällig, med kommentarer ”Sitt still […] Jag kan få en spricka i locket”, ”Sparka inte på mig […] Det kan bli repor i den nya färgen” och ”Olle tröttnar nog snart på de där enklare möblerna. Jag är ju gjord av en finsnickare.”, men det är nog mest indikationer på att soffan kommer från en annan tid med ett helt annat konsumtionsmönster – vars förändring inte undgår soffan i denna tidsresa.

IMG_5676

Snarare än att vara en renodlad huvudperson är soffan nämligen den sammanhängande länken i en släkt- och allmänhistoria som började för hundra år sedan, 1915: ”Ute i världen var det krig. Många var fattiga, men ändå fanns det de som blev kära och gifte sig”. Och de inte bara gifter sig, utan får barn och barnbarn och barnbarnsbarn som skapar en tämligen ymnigt persongalleri som det tog mig ett par läsningar att få koll på – och som jag är tveksam till om Tian greppat än.

I den här boken finns många saker som inte är vanliga i bilderböcker: den långa tidsrymden, släktträd, generationer som kommer och går, och en historisk förankring som ger någon sorts bild av de senaste hundra årens utveckling (från kriget, via kvinnlig rösträtt, utvecklingen av bostadsstandarden till andra världskriget i alla fall – därefter hamnar fokus lite mer på generationsskiftena inom den skildrade familjen än på samtidshistorien). Jag kan tycka att det är en rätt alldaglig berättelse, men Tian – som det här är nya saker för – har lyssnat med intresse. Han är nog rätt i början av den ålder som boken riktar sig mot, för även om den är realistisk snarare än abstrakt så verkar så här långa tidsrymder inte helt lätta att greppa, och detsamma gäller för årtalen som fungerar som rubriker som förtydligar när handlingen utspelar sig med tidshopp som 1915 – 1918 – 1921 – 1927 – och så vidare.

IMG_5677

De mest framstående personerna i persongalleriet är i mitt tycke ”farfars mamma” Nanny, farfar Henrik och farfars bror Olle. Det är Nanny som köper soffan, Henrik som sover i den, och Olle som länge har den i sin vårdnad eftersom han aldrig flyttar ifrån föräldrahemmet. Förutom Nanny är det få kvinnor som tar plats: de förekommer i huvudsak som systrar och fruar och döttrar snarare än i egen rätt. När de förekommer så är skildringen tämligen realistisk, och i nutidsögon därmed också tämligen stereotyp, som ”Nanny satt hellre på en stol så hon hade nära till spisen” eller ”Fruarna hjälpte till att bära in allting och bröderna pratade om livet”. Medan jag gärna hade sett en ändring i det förstnämnda är det inte lika självklart hur man ska tänka i det andra fallet. I nuläget läser jag bort det för Tian, men på sikt, när han blir mer medveten om vilka skillnader som historiskt sett (och nu) görs mellan män och kvinnor så tror jag att det är en rätt bra skildring (och, givet bokens realism så skulle det vara svårt att göra annorlunda). Ta till exempel farfaderns syster Inga som vill bli sjökapten (och inte möter några invändningar) men istället blev telefonist. Hur kan det komma sig? Vilka chanser hade hon att förverkliga sina drömmar, jämfört med sina bröder? (Som blir brandman respektive brevbärare i de två fall man får veta, så även där har ju livsomständigheterna satt sina begränsningar.)

Det här med böcker som diskussionsunderlag är lite svårt här hemma just nu, eftersom barnen ska välja varannan bok och lite längre böcker – som denna – måste läsas rätt raskt för att inte Tretton ska hinna tröttna alltför mycket under tiden. Det gör att vi till stora delar missat en del av den här historien, nämligen de bildtexter i mariginalen som kompletterar huvudhistorien. Inte heller har vi hunnit läsa den avslutande texten ”Att läsa om man vill veta lite mer”. Så för vår del finns det att växa i.

Leave a comment

Filed under Bilderböcker