Tag Archives: flerföräldraskap

Pappa, pappa och jag

Juliette Parachini-Deny, Marjorie Béal
Epix, 2014

Första gången jag såg Pappa, pappa och jag på biblioteket ställde jag tillbaka den i hyllan efter en genombläddring. Sedan uppkom en diskussion bland barnen på ett kalas som Tian var på – “Kan två killar gifta sig med varandra?” – och efter det bestämde jag mig för att det var dags för en bok som denna.

IMG_0138

Fåglarna Klas och Tarik är ett kärlekspar, och en morgon hittar de ett fågelbo med ett ägg i. Eftersom de så gärna själva skulle vilja få en bebis blir de “stormförtjusta”, och när det börjar regna så bestämmer de sig för att skydda ägget i väntan på att äggets föräldrar ska komma tillbaka och ta hand om det – fast i boken är dessa föräldrar med självklarhet en mamma och en pappa (“Men var är hens mamma och hens pappa? Snabbt!”, ropar Tarik. “Vi måste skydda ägget!”).

IMG_0139

Klas och Tarik fortsätter att vakta ägget, men den där mamman och pappan kommer visst aldrig tillbaka och en vacker dag kläcks ägget. Ut kommer en liten fågelunge som genast piper “PAPPA! PAPPA!”.

Rätt snart har fågelungen, som får namnet Elsa efter en av sina pappors mormor, växt sig så stor att det är dags för skolstart. Och första skoldagen uppstår frågan – varför har Elsa två pappor?:

”Elsa kan inte svara…
Hon vet inte.

På kvällen förklarar Tarik och Klas för Elsa hur det kom sig att hon blev deras dotter och att de älskar henne väldigt, väldigt mycket och att det finns många olika sorters familjer.

Och de är stjärnfamiljer allihop.

Familjer med en mamma, familjer med en pappa, familjer med en mamma och en pappa, familjer med två mammor. Och familjer med två pappor. Familjer med flera pappor och mammor. Och familjer utan pappor och mammor. Väldigt små familjer och väldigt stora familjer.”

IMG_0140

Den här uppräkningen har jag bara läst upp någon av gångerna som jag läst boken med barnen – det kändes lite som att skriva dem på näsan i överkant att rabbla budskapet varje gång. Mitt första intryck håller: det här är en bok där normerna (för föräldraskap – en mamma och en pappa är utgångspunkten, och för kön – hen-ägget blir kvickt en flick-fågelunge när hon föds) är något man förhåller sig till och stöts och blöts emot (frågan om varför Elsa har två pappor, betygandet av pappornas kärlek till Elsa) snarare än är omedveten om (jag skrev om skillnaden i min recension av Konradböckerna). Men, samtidigt tycker jag att det är en ovanligt bra sådan bok.

Att handlingen är förlagd till fågelvärlden gör också att vissa frågor inte berörs. Klas och Tarik hittar ett övergivet ägg, som man väl förvisso kan säga att de adopterar. Men hur gör människor? På den frågan hittar man inga svar här.

Fåglarna är för övrigt charmigt tecknade, de ser mest ut som små bollar med vingar på. Språket är enkelt, och därmed har den kunnat tilltala både Tian och Tretton även om själva betydelsen av berättelsen nog går över Trettons huvud – för hans del får jag nöja mig med exponeringen för en pappa-pappa-barn-familj.

Leave a comment

Filed under Bilderböcker

Böckerna om spyflugan Astrid

Spyflugan Astrid
Spyflugan Astrid flyger högt
Spyflugan Astrid rymmer
(finns men ej lästa: Spyflugan Astrid gillar och Spyflugan Astrid mitt i musiken)

Maria Jönsson
Bonnier Carlsen, 2007, 2008, 2010

De första gångerna vi läste Astrid-böckerna var jag ganska neutralt inställd, men de gick hem bra hos både Tian och Tretton och femtioelva omläsningar senare måste jag säga att det här är genuint bra böcker för ett rätt stort åldersspann. 

IMG_5931

Världen ses här genom ögonen på Astrid, en spyfluga som bor “bakom soffan” med sin familj i form av mamma, pappa, moster Ally, en omtalad men försvunnen morbror, 43 småsyskon, 7 kusiner och 3 nästkusiner. En myllrande familj alltså, men föräldrarna förekommer uteslutande i bakgrunden skötandes hushållsgöromål och syskon (på ett tämligen jämställt sätt, faktiskt) medan det är moster Ally som Astrid har sina duster med. Duster som handlar om Astrids frihetslängtan å ena sidan (hon tycker om att ”1. äta 2. göra utflykter 3. titta på DET STORA PÅ ANDRA SIDAN” eller att ”1. äta 2. göra utflykter 3. ligga och fundera”) och moster Allys utkrävande av ansvarstagande å andra: var försiktig (akta dig för ”feta smällen och hemska sugen”) och hjälp till att ta hand om småflugorna.

Jag känner mig inte självklart positiv till budskap om hur storasyskon ska hjälpa till med sina småsyskon, och då än mindre i formen av att storasystrar ska göra det, men i flugfamiljsformatet tycker jag ändå att det fungerar. Tian undrar mycket om varför Astrid “alltid” (hennes uttryck) måste hjälpa till med småflugorna, och vi pratar om att det förstås inte är juste om det är så, men också att det kan vara något som Astrid bara säger fastän det inte är “alltid” för att hon tycker att det finns roligare saker att göra och om hur det är bra att hjälpas åt i en familj.

IMG_5932

Text och bild arbetar verkligen tillsammans i de här böckerna: texten är en del av det visuella uttrycket genom att vara större eller mindre eller röra sig över sidorna, medan bilderna flitigt zoomar in eller zoomar ut för att understryka flugperspektivet och hjälper till att förklara termer som flugorna myntat för människoföreteelser: stora sugen (dammsugaren), feta smällen (flugsmällan) och det stora på andra sidan (världen utanför huset där de bor) är redan nämnda, därtill kan till exempel läggas varma rutan (ugnsluckan), svarta solen (spisplattan), svarta havet (en kaffekopp) och bruna varma saker (bullar). Det här sistnämnda greppet är något som jag upplever gör att Tian håller intresset levande för dessa böcker, eftersom han kämpar med att begripa sig på vad som avses med beskrivningarna. Därtill så är det här med varierad textstorlek något som drar extra mycket intresse till texten, där han gärna vill veta precis vad det står på olika ställen.

Igenkänningsfaktorn mellan böckerna etableras effektivt med olika varianter på presentationen av Astrid, med tyngdpunkt på siffror:

Det är jag som är Astrid.
Dom säger att jag är en spyfluga.

Inte vet jag, men jag har,
stora ögon,
2 armar,
2 vingar,
och 4 ben.

Liksom arbetet med textens visuella uttryck i övrigt drar intresset till precis vad som står var, så drar den här presentationen och de listor som Astrid återkommer till intresset till de möjligheter som siffror ger, på ett effektivt sätt.

IMG_5933

Historierna i böckerna är egentligen en bit över Trettons nivå – han förstår inte hur Astrid hamnar i fara när hon somnar vid en bit dansk salami och hamnar i kylskåpet, hur Astrid och en av småflugorna sugs upp genom fläkten och ut på ”andra sidan” eller när Astrid somnar och drömmer – men det fina i kråksången är att det inte gör så mycket. Det finns så mycket i miljön runt historierna att det finns mycket att hämta ändå.

Leave a comment

Filed under Bilderböcker

Sagan om den nyfikna abborren

Elsa Beskow
Bonniers 1985/1933

Sagan om den nyfikna abborren har åttio år på nacken, och det märks förstås ibland, som när farbror Gädda säger åt nämnda abborre att komma ”så att jag får smälla dig!” eller hotar att ”bita den där människogrodan mitt itu”. Men jag tycker att boken står sig bra, både för bokstavlig läsning och mer alternativa tolkningar.

IMG_3732

Den bokstavliga varianten: abborren Kvick bor i sjön med tant Rödspätta, farbror Gädda och farbror Braxen. Kvick är väldigt nyfiken i sin natur, och varnas av tant Rödspätta för att det kommer att leda till att han blir uppfiskad av de där stora, farliga jättegrodorna som går omkring på två ben på torra land. Varningen sporrar dock bara Kvicks nyfikenhet ytterligare, och snart blir han uppfiskad av en pojke som heter Thomas. Thomas tar med Kvick hem, men tant Rödspätta, farbror Gädda och farbror Braxen får med hjälp av en trollkunnig groda både förmågan att andas luft och ben att gå på, och kommer efter för att rädda honom. Räddningsauktionen lyckas förstås, Kvick kommer tillbaka till sjön, och en groda lär Thomas att simma. Sensmoral: låt inte din nyfikenhet utsätta dig för fara.

Av de stora fiskarna så är det förstås tant Rödspätta som är snäll och gråter och gråter över Kvicks försvinnande, medan farbröderna Braxen och Gäddan som är präktiga respektive starka. Och i Thomas familj är det mamman som är hemma och skickar hans storasyster att se efter honom. Men, det finns stora möjligheter till alternativa läsningar med små medel. Till exempel så är de stora fiskarnas fiskföräldraskap helt självpåtaget eftersom det deklareras att fiskar inte har mammor och pappor (de kan nämligen inte hålla reda på alla sina barn). Det innebär att det att det här finns bildmaterial och en berättelsestomme för att öppna upp för diskussion kring eller läsa fram en adoptivfamilj och/eller tre föräldrar, varav två pappor och en mamma, beroende på var man nu vill lägga sin tyngdpunkt. Eller om man mer vill fokusera på att förstå hur andra kan vilja leva sina liv på andra sätt än vad vi lever våra egna, så kan man ta fasta på fiskarnas oförstående inför hur man kan vilja ha det som vi människor har det, vilket talas om i termer som ”det hemska, torra landet härovanför, där ingen kan simma” och ”stackars alla människogrodor som måste gå omkring på två ben på det torra”.

Textmängden i boken är rätt stor, och de hot från farbror Gädda som återges i inledningen är inte den enda indikationen på att det inte är en samtida bok – det hörs här och var i språket. Vill man läsa texten relativt rakt av är det därför en bok som kräver ett rätt välutvecklat språk och lyssnartålamod. Samtidigt är historien så konkret och väl speglad i bilderna att det finns alla möjligheter att uppskatta boken även för yngre barn, om man kortar av texten. Hemma hos oss är det faktiskt främst Tretton som väljer den för närvarande!

4 Comments

Filed under Bilderböcker