Tag Archives: Anna-Karin Garhamn

Nejlika och lilla lilla syster

Hanna Zetterberg Struwe, Anna-Karin Garhamn
Rabén & Sjögren, 2008

Böcker om att få syskon är ett ständigt återkommande tema, och för mig var det förstås högaktuellt för knappt två år sedan när det stod klart att Tian skulle bli storebror. Därför haffade jag första bästa bibliotekarie på vårt bibliotek, och satte igång att läsa vad som fanns. Det visade sig då att två företeelser var väldigt vanliga i dessa böcker, och jag ville undvika båda: svartsjuka storasyskon och bilden av att bebisen skulle komma ut och i princip vara en fullfjädrad, kringspringande och bollspelande lekkamrat från dag ett.

När det gällde svartsjuka storasyskon så tror jag förvisso att ungefär varenda blivande tvåbarnsförälder går igenom alla möjliga sådana scenarier i sitt huvud, och jag tror att det är en bra förberedelse. Men för den delen ville jag inte introducera det begreppet för Tian i någon sorts förebyggande syfte. Hade vi däremot stött på ett uttalat problem med det när Tretton väl var på plats – då hade jag sett behovet av den sortens läsning. För mig är en sådan bok kort och gott ingen få-syskon-bok, utan en hantera-svartsjuka-mellan-befintliga-syskon-dito.

Den andra företeelsen tolkar jag som någon sorts besvärjelse mot ovan nämnda problem, som ett hejigt “titta vad det ska bli kul med syskon!”. Problemet är ju bara det att det inte är sant. Jo, visst blir det förhoppningsvis (mest) kul på lite längre sikt, men för en två-, treåring innebär detta längre perspektiv att de får vänta ungefär en livstid på den utlovade “belöningen”, vilket knappast ger en så stor tröst i stunden.

Jag hittade två böcker som undvek både avancerad syskonsvartsjuka och glada tillrop om kommande lekmöjligheter. Nejlika och lilla lillasyster är en av dem.

IMG_4239

Nejlika är två år och har precis blivit storasyster. Både mamma och pappa är hemma och närvarande och stökar båda runt med tvätt, städning och matlagning. Nejlika märker att de är trötta, men glada. Nejlika är också glad, och vill vara med lillasyster – krama henne, ligga nära, och mata henne (med glass!). Men hennes närmanden är lite klumpiga på småbarnsvis, och hon möts av nej från föräldrarna ända tills hon får ett präktigt utbrott – “Det är BARA MIN lilla lilla syster!”. Då får mamma och pappa tänka till, och så visar de henne – hur man klär på lillasyster, hur hon kan sjunga med lillasyster, hur lillasyster kan “heja” när Nejlika springer. Fortast! Och precis där kommer Trettons favoritillustration – man får tänka sig att lillasyster hunnit passera det allra spädaste stadiet under bokens gång för här kommer ett sorts gensvar från lillasyster på något-lite-större-bebis-vis: hon vill smaka på Nejlikas näsa, mums! Sedan kan Nejlika ligga bredvid när lillasyster ammas, och på sista sidan sitter så Nejlika med lillasyster i famnen, och åter igen konstateras att “Det är bara Nejlikas lilla lilla syster”.

Mängden text i boken är begränsad, och vi har pratat mycket fritt utifrån vad som händer. Varför är mamma och pappa så trötta? Jo, för att bebisar inte rikigt lärt sig att man ska sova på nätterna än. Varför dricker bebisar bara mjölk? Deras magar tål inte vanlig mat än. Varför vill lillasyster smaka på Nejlikas näsa? Bebisar lär sig om saker genom att stoppa dem i munnen. På så sätt kan texten anpassas även uppåt i åldrarna.

IMG_4240

Bilderna, till sist, gör minst halva boken, genom att verkligen förtydliga att båda mamma och pappa finns med i bilden. Stressade nyblivna (tvåbarns)föräldrar kan dessutom glädja sig åt att matlagningen verkar vara på nivån pasta, köttbullar, fri tillgång till glass och middag i soffan – inget större underlag för jämförelsebaserad prestationsångest!

4 Comments

Filed under Bilderböcker