Tag Archives: 2008

Böckerna om spyflugan Astrid

Spyflugan Astrid
Spyflugan Astrid flyger högt
Spyflugan Astrid rymmer
(finns men ej lästa: Spyflugan Astrid gillar och Spyflugan Astrid mitt i musiken)

Maria Jönsson
Bonnier Carlsen, 2007, 2008, 2010

De första gångerna vi läste Astrid-böckerna var jag ganska neutralt inställd, men de gick hem bra hos både Tian och Tretton och femtioelva omläsningar senare måste jag säga att det här är genuint bra böcker för ett rätt stort åldersspann. 

IMG_5931

Världen ses här genom ögonen på Astrid, en spyfluga som bor “bakom soffan” med sin familj i form av mamma, pappa, moster Ally, en omtalad men försvunnen morbror, 43 småsyskon, 7 kusiner och 3 nästkusiner. En myllrande familj alltså, men föräldrarna förekommer uteslutande i bakgrunden skötandes hushållsgöromål och syskon (på ett tämligen jämställt sätt, faktiskt) medan det är moster Ally som Astrid har sina duster med. Duster som handlar om Astrids frihetslängtan å ena sidan (hon tycker om att ”1. äta 2. göra utflykter 3. titta på DET STORA PÅ ANDRA SIDAN” eller att ”1. äta 2. göra utflykter 3. ligga och fundera”) och moster Allys utkrävande av ansvarstagande å andra: var försiktig (akta dig för ”feta smällen och hemska sugen”) och hjälp till att ta hand om småflugorna.

Jag känner mig inte självklart positiv till budskap om hur storasyskon ska hjälpa till med sina småsyskon, och då än mindre i formen av att storasystrar ska göra det, men i flugfamiljsformatet tycker jag ändå att det fungerar. Tian undrar mycket om varför Astrid “alltid” (hennes uttryck) måste hjälpa till med småflugorna, och vi pratar om att det förstås inte är juste om det är så, men också att det kan vara något som Astrid bara säger fastän det inte är “alltid” för att hon tycker att det finns roligare saker att göra och om hur det är bra att hjälpas åt i en familj.

IMG_5932

Text och bild arbetar verkligen tillsammans i de här böckerna: texten är en del av det visuella uttrycket genom att vara större eller mindre eller röra sig över sidorna, medan bilderna flitigt zoomar in eller zoomar ut för att understryka flugperspektivet och hjälper till att förklara termer som flugorna myntat för människoföreteelser: stora sugen (dammsugaren), feta smällen (flugsmällan) och det stora på andra sidan (världen utanför huset där de bor) är redan nämnda, därtill kan till exempel läggas varma rutan (ugnsluckan), svarta solen (spisplattan), svarta havet (en kaffekopp) och bruna varma saker (bullar). Det här sistnämnda greppet är något som jag upplever gör att Tian håller intresset levande för dessa böcker, eftersom han kämpar med att begripa sig på vad som avses med beskrivningarna. Därtill så är det här med varierad textstorlek något som drar extra mycket intresse till texten, där han gärna vill veta precis vad det står på olika ställen.

Igenkänningsfaktorn mellan böckerna etableras effektivt med olika varianter på presentationen av Astrid, med tyngdpunkt på siffror:

Det är jag som är Astrid.
Dom säger att jag är en spyfluga.

Inte vet jag, men jag har,
stora ögon,
2 armar,
2 vingar,
och 4 ben.

Liksom arbetet med textens visuella uttryck i övrigt drar intresset till precis vad som står var, så drar den här presentationen och de listor som Astrid återkommer till intresset till de möjligheter som siffror ger, på ett effektivt sätt.

IMG_5933

Historierna i böckerna är egentligen en bit över Trettons nivå – han förstår inte hur Astrid hamnar i fara när hon somnar vid en bit dansk salami och hamnar i kylskåpet, hur Astrid och en av småflugorna sugs upp genom fläkten och ut på ”andra sidan” eller när Astrid somnar och drömmer – men det fina i kråksången är att det inte gör så mycket. Det finns så mycket i miljön runt historierna att det finns mycket att hämta ändå.

Leave a comment

Filed under Bilderböcker

Stora boken om kroppen

Bonnier Carlsen, 2008

Jag känner att jag alltid återkommer till att vi inte läst mycket pekböcker hemma, men Stora boken om kroppen är en sådan som varit väldigt uppskattad av såväl Tian som Tretton i början av deras bokläsarkarriärer.

IMG_5443

Upplägget är rätt enkelt: det börjar med kroppsdelar, ansiktets delar, hårfärg och ögonfärg och fortsätter sedan med ansiktsuttryck, aktiviteter, sinnena, lite kläder, ett dagsflöde och till sist lite räkning och antal. Över lag är bilderna sympatiska: de befolkas av ett gäng barn med någorlunda varierande hudfärg, sparsamt med könande detaljer och i varierande grand charmigt otidsenliga kläder, och texten är det verkligen inte mycket att orda om.

IMG_5444

Däremot kommer jag inte helt överens med det urval som har gjorts på ansiktsuttrycken – glad och ledsen känns väl rätt självklara, men varför både överraskad och förvånad och hur relevant är egentligen ”tankfull” för barn i bokens målgruppsålder? Och så kan jag inte låta bli att tycka att det är lite roligt att gummistövlarna har hamnat bland vinterkläderna – där känns det att boken knappast är svensk från början. Men, över lag är detta anmärkningar på marginalen. För att vara en bok som vi köpt på en bokrea på någon stormarknad någon gång så är den faktiskt en positiv överraskning!

IMG_5445

1 Comment

Filed under Första böckerna

Nejlika och lilla lilla syster

Hanna Zetterberg Struwe, Anna-Karin Garhamn
Rabén & Sjögren, 2008

Böcker om att få syskon är ett ständigt återkommande tema, och för mig var det förstås högaktuellt för knappt två år sedan när det stod klart att Tian skulle bli storebror. Därför haffade jag första bästa bibliotekarie på vårt bibliotek, och satte igång att läsa vad som fanns. Det visade sig då att två företeelser var väldigt vanliga i dessa böcker, och jag ville undvika båda: svartsjuka storasyskon och bilden av att bebisen skulle komma ut och i princip vara en fullfjädrad, kringspringande och bollspelande lekkamrat från dag ett.

När det gällde svartsjuka storasyskon så tror jag förvisso att ungefär varenda blivande tvåbarnsförälder går igenom alla möjliga sådana scenarier i sitt huvud, och jag tror att det är en bra förberedelse. Men för den delen ville jag inte introducera det begreppet för Tian i någon sorts förebyggande syfte. Hade vi däremot stött på ett uttalat problem med det när Tretton väl var på plats – då hade jag sett behovet av den sortens läsning. För mig är en sådan bok kort och gott ingen få-syskon-bok, utan en hantera-svartsjuka-mellan-befintliga-syskon-dito.

Den andra företeelsen tolkar jag som någon sorts besvärjelse mot ovan nämnda problem, som ett hejigt “titta vad det ska bli kul med syskon!”. Problemet är ju bara det att det inte är sant. Jo, visst blir det förhoppningsvis (mest) kul på lite längre sikt, men för en två-, treåring innebär detta längre perspektiv att de får vänta ungefär en livstid på den utlovade “belöningen”, vilket knappast ger en så stor tröst i stunden.

Jag hittade två böcker som undvek både avancerad syskonsvartsjuka och glada tillrop om kommande lekmöjligheter. Nejlika och lilla lillasyster är en av dem.

IMG_4239

Nejlika är två år och har precis blivit storasyster. Både mamma och pappa är hemma och närvarande och stökar båda runt med tvätt, städning och matlagning. Nejlika märker att de är trötta, men glada. Nejlika är också glad, och vill vara med lillasyster – krama henne, ligga nära, och mata henne (med glass!). Men hennes närmanden är lite klumpiga på småbarnsvis, och hon möts av nej från föräldrarna ända tills hon får ett präktigt utbrott – “Det är BARA MIN lilla lilla syster!”. Då får mamma och pappa tänka till, och så visar de henne – hur man klär på lillasyster, hur hon kan sjunga med lillasyster, hur lillasyster kan “heja” när Nejlika springer. Fortast! Och precis där kommer Trettons favoritillustration – man får tänka sig att lillasyster hunnit passera det allra spädaste stadiet under bokens gång för här kommer ett sorts gensvar från lillasyster på något-lite-större-bebis-vis: hon vill smaka på Nejlikas näsa, mums! Sedan kan Nejlika ligga bredvid när lillasyster ammas, och på sista sidan sitter så Nejlika med lillasyster i famnen, och åter igen konstateras att “Det är bara Nejlikas lilla lilla syster”.

Mängden text i boken är begränsad, och vi har pratat mycket fritt utifrån vad som händer. Varför är mamma och pappa så trötta? Jo, för att bebisar inte rikigt lärt sig att man ska sova på nätterna än. Varför dricker bebisar bara mjölk? Deras magar tål inte vanlig mat än. Varför vill lillasyster smaka på Nejlikas näsa? Bebisar lär sig om saker genom att stoppa dem i munnen. På så sätt kan texten anpassas även uppåt i åldrarna.

IMG_4240

Bilderna, till sist, gör minst halva boken, genom att verkligen förtydliga att båda mamma och pappa finns med i bilden. Stressade nyblivna (tvåbarns)föräldrar kan dessutom glädja sig åt att matlagningen verkar vara på nivån pasta, köttbullar, fri tillgång till glass och middag i soffan – inget större underlag för jämförelsebaserad prestationsångest!

4 Comments

Filed under Bilderböcker