Fängelsemysteriet och den samlade utgivningen av LasseMajas Detektivbyrå

Martin Widmark, Helena Willis
Bonnier Carlsen

Diamantmysteriet (2002), Hotellmysteriet (2002)
Cirkusmysteriet (2003), Cafémysteriet (2003)
Mumiemysteriet (2004), Biografmysteriet (2004)
Tågmysteriet (2005), Tidningsmysteriet (2005),
Skolmysteriet (2006), Guldmysteriet (2006)
Saffransmysteriet (2006)
Zoomysteriet (2007), Biblioteksmysteriet (2007)
Fotbollsmysteriet (2008), Kyrkomysteriet (2008)
Kärleksmysteriet (2009), Galoppmysteriet (2009)
Campingmysteriet (2010), Sjukhusmysteriet (2010)
Simborgarmysteriet (2011)
Födelsedagsmysteriet (2012)
Cykelmysteriet (2013)
Brandkårsmysteriet (2014)
Fängelsemysteriet (2015)

IMG_2545

– Guds barn är arga ibland och glada ibland.
Repliken uttalas av prästen i Valleby, staden där Lassa och Maja har sin detektivbyrå. Kanske är det överflödigt att presentera Lasse och Maja närmare, de har trots allt nått en stor publik genom såväl böcker, filmer och TV (julkalendern 2006), men utöver deras namn och innehav av detektivbyrå kan det vara på sin plats att känna till att de ständigt hjälper Vallebys polismästare med att lösa alla de brott som inträffar i den lilla staden.

I Fängelsemysteriet ska prästen sätta upp en pjäs i stadens fängelse, och skådespelarna – de som prästen omtalar som ”Guds barn” – är tre av fångarna (nej, klienterna: ”Förr i tiden sa man fångar, förklarar [fängelsechefen] Agata Kula. Sedan blev det interner, men nu säger vi klienter.”), och det är alltså de som är ”glada ibland och arga ibland”. Den ilska som prästen kommenterar är den som Lasse och Maja befarar att deras närvaro i fängelset skulle väcka.

Lasse och Maja kommer nämligen in i bilden innan premiärföreställningen eftersom prästen bett dem vara ljud- och ljustekniker. Fångarna – internerna – klienterna är personer som hamnat i fängelse just genom deras detektivbyrås försorg, men nu är de på god väg att bli frigivna för gott uppförande: de har tagit på sig frivilliga arbetsuppgifter i fängelset och deltar nu dessutom i teaterföreställningen. Och de är också tillkämpat artiga när de träffar Lasse och Maja. Det sistnämnda visar sig bero på att det är något större som står på spel. Bokens intrig luktar av filmen Vägen ut och för mig även av 7:3, även om jag nu lärt mig att Vägen ut inspirerades av ett tidigare fängelseteaterprojekt signerat Jan Jönsson,

IMG_2547

I LasseMaja-tappning så är det en snäll historia. Prästen tappar förvisso fullständigt kontrollen över premiärföreställningen som slutar med att de tre fångarna rymt (på ett sätt som de lyckats förbereda inom ramen för sina frivilliga arbetsuppgifter i fängelset), men tack vare Lasse och Majas detektivkonster är flyktvägen snart genomskådad och när fångarna dessutom blir sinkade av en brand i zooaffären där de bestämmer sig för att stanna och rädda djuren, så är de snart inom lås och bom igen. Fast, som det konstateras i den ”tidningsnotis” ur Vallebybladet som avslutar varje bok med en sammanfattning av händelseförloppet:

”Fängelsedirektör Agata Kula låter hälsa att de tre klienterna nu har fått nya celler en trappa ner i fängelset, men att deras fortsatta vistelse nog inte ska bli så långvarig. ’De släpps antagligen ganska omgående tack vare sina hjältemodiga insatser igår kväll’ säger hon. ’De valde att rädda de stackars djuren ur den brinnande zoo-affären framför att fly.’”

IMG_2546

Fängeslemysteriet är den senaste av de tjugofyra böckerna i LasseMaja-serien, och Tian har hört och/eller läst varenda en av dem (de böcker som är fetstilta i listan över utgivningen är de som vi läst tillsammans). Som en följd av att han i så stor utsträckning lyssnat på böckerna själv så har jag inte en fullständig uppfattning om varenda bok, och det är i sig ett gott betyg av serien i mina ögon – att både jag och Tian känner oss trygga med dem, om än i olika bemärkelser. För Tians del handlar tryggheten om att böckerna inte blir läskiga. Även om det finns inslag som gisslantagning (Guldmysteriet) och en person som återfinns bunden med en påse över huvudet (Kärleksmysteriet, enligt Tian) så är karaktären på böckerna betydligt mer av pusseldeckarslag än att någon direkt spänning byggs upp – det obligatoriska –mysterietefterledet beskriver väl vad det handlar om.

För min del handlar tryggheten också om att känna tilltro till att skildringen av Lasse, Maja och de omgivande personerna är okej. Det var egentligen inte självklart för mig, för den första boken vi läste var Cafémysteriet som nog är den sämsta ur detta hänseende: här är det Lasse som knäcker gåtan medan jag upplever Majas roll som mer biträdande, polismästaren låser sig tidigt vid att rånaren i boken ska vara en han eftersom polismästaren ”aldrig hört talas om kvinnliga rånare”, och dessutom kryllar det av vuxna förälskelser som kulminerar i en anklagelse mot rånaren om hans antagna gubbsjuka. Som kvinnan han använt sig av för att sätta sina planer i verket uttrycker det:

”- Jaså, skriker hon. Det ska vara yngre kvinnor för den charmiga herr Marsaan. Mig går det bra att utnyttja, men det är egentligen min dotter han vill åt.”

Och inte nog med att jag inte har lust att förklara begreppet gubbsjuka (ordet används dock aldrig), utan dessutom visar sig upplösningen vara att rånarens/herr Marsaans egentliga kärleksintresse var den manliga baristan (?), en möjlighet som ingen lyckades föreställa sig med mindre än herr Marsaans uttryckliga erkännande.

I övriga böcker har jag dock inte stött på (i de jag läst) eller hört (i de jag tjuvlyssnat på brottstycken ur) något i den klassen. Visserligen återkommer vuxnas kärlekshistorier och förälskelser som brottsmotiv, men åtminstone inte med samma komplikationer. Och i åtminstone en annan bok (Simborgarmysteriet) så tror jag mig ha förstått att det är samkönad (om än ensidig) kärlek, som det där inte lyfts på ögonbrynen över. Kanske är det de ~8 år som passerat mellan utgivningen av de båda böckerna som gjort avtryck?

Så, hur och när ska man läsa LasseMaja? För att börja med hur, så är böckerna fristående mot varandra. Vi har läst/lyssnat på dem i den ordning vi kommit över dem, utan att känna någon förvirring utifrån den ordning som de rent kronologiskt kom ut i. Den första boken köpte vi på prov någon gång när Tian var i fyraårsåldern, och då var de tydligt att han hade svårt att hänga med i händelseförloppet även om varken textmängden eller nivån på språket i sig borde ha vållat honom några problem. Således stod boken mest i bokhyllan och väntade på bättre tider, och de inträffade någon gång runt 5,5 år och skulle hålla i sig än om det inte vore för att Tian har ett grymt minne och inte är intresserad av att lyssna/läsa om böckerna – istället får vi tålmodigt vänta på att nästa bok ska komma (och förresten har jag förstått att det till och med finns vuxna som kan tänka sig en LasseMaja eller två som ett snabbläst alternativ för egen del, så någon direkt åldersgräns uppåt verkar inte finnas!).

Advertisements

2 Comments

Filed under Uncategorized

2 responses to “Fängelsemysteriet och den samlade utgivningen av LasseMajas Detektivbyrå

  1. Pingback: Hemliga boken för äventyrare – Uppdrag: Skrämmarna | tiotusenord

  2. Pingback: Böckerna om Kapten Kalsong | tiotusenord

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s