Apor, bananer, krut och vulkaner

Grethe Rottböll, Anna-Karin Garnham
Bonnier Carlsen, 2014

Pixiböcker är ett fantastiskt litet påfund, tycker jag: tillgängliga i närmaste mataffär och väldigt överkomliga med sitt rekommenderade pris på tolv kronor. Att de sedan är lite mer irriterande att ha drällande runt hemma är väl kanske en nackdel man får ta.

IMG_5183

Apor, baner, krut och vulkaner är en söt berättelse med sensmoralen att det är bra att vi alla är olika, eftersom vi då kan hjälpa varandra. Huvudpersonerna utgörs av ett kollektiv av apor som nog förbättrar kunskapen om vilka sorters apor som finns både för barn och vuxna (i alla fall för mig!): det är en gorilla, en schimpans, en tamarin, en silkesapa, en babian, en makak och en lemur, som tillsammans möter och övervinner svårigheter.

Den allra första svårigheten omnämns av titeln:

Ett gäng apor skulle klättra
till toppen av ett berg
när marken plötsligt skakade
och jorden bytte färg.

Det var lava som i strömmar
rann från bergets högsta topp.
De rusade till stranden
men där så tog det stopp.

illustrerat med ett uppslag flödande av lava som aporna försöker rädda sig och sina bananer från – här liksom i boken i övrigt, finns det mycket att titta på. Som tur är hittar de en båt som de kan fly vulkanutbrottet med, och med en segel- och en navigationskunnig apa klarar de sig över havet, tar sig i land, och reser rätt omgående vidare – vilket slutar med ett möte med två rånare. Utfallet av detta var dock inte vad man kanske skulle kunna förvänta sig: aporna blir nämligen landägare (jupp, bjuder man rånare på så god tårta som schimpansen gör så kan allting hända – till exempel att rånarna ger bort all sin jord istället för att råna en), vilket dock visar sig lägga grunden till den största svårigheten av dem alla – det skapar osämja mellan aporna som var och en vill behålla frukten av sina egna odlingar och inte dela med sig. Det är då den sista av aporna får träda fram med just sin värdefulla kunskap:

Vänta, stopp, tig still!
Ensam kan man inte mycket
men tillsammans allt man vill!

IMG_5184

Utöver att varje apa får excellera i något vidkommande (kunna segla, navigera eller lösa konflikter) presenteras aporna inte mycket närmare. Den enda apan som genom texten går att identifiera som varandes av ena könet är faktiskt gorillan, som visst är en hon. Däremot råkade vi köpa denna bok i rätt nära anknytning till en av de mer omtalade flyktingkatastroferna i Medelhavet, vilket gjorde det glada mottagandet på andra sidan havet (”Ni är i Grekland och vi greker gillar gäster”) kändes lite märkligt för mig att läsa med övertygelse, men få barn lär ju göra samma koppling och principen med att ta emot med direkt inbjudande om att spela och dansa tillsammans vore ju helt klart att föredra framför status quo.

Berättelsen har, som synes, en tydlig sensmoral och inte mycket komplexitet utöver det, så jag upplever att det är språknivån som avgör från vilken ålder man kan ha behållning av boken. Tretton kan tolerera den – det är ju inte så mycket text – men har nog en bit kvar innan han faktiskt begriper särskilt mycket av vad som händer. Tian och jag har däremot haft en del roliga diskussioner om vad lava är, att man kan navigera efter stjärnorna, hur människor kan lära djur att göra olika trick (Tamarinen oskadliggör en ilsken tjur genom att kommendera den att ”ligga död”) och hur det kan komma sig att aporna börjar bråka om sina odlingar och inte delar med sig.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Bilderböcker

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s