Pelle och farbror Ottos uppfinning

Jan Lööf
En bok för alla, 2006

När vi var någonstans kring halvvägs i Pelle och farbror Ottos uppfinning, ungefär där det stod att “Hade man en bil blev allting plötsligt så enkelt. Om man fick för sig att åka till en sjö och grilla korv – ja då var det bara att ta bilen.”, så började jag ladda.

Fram tills dess är boken huvudpersonen Pelles berättelse om farbror Otto (Nikolaus Otto som ibland, som här, tillskrivs uppfinnandet av explosionsmotorn/förbränningsmotorn) och följderna av hans uppfinning: hur den utgjorde en förutsättning för att kunna bygga bilar och hur bilarna övervann eller lindrade sina inledande problem med brisande komfort, bristfälliga vägar och urusel säkerhet för att istället kunna göra stor nytta för människorna i form av till exempel lastbilar, brandbilar, polisbilar och skolbussar. Och så kom det då – bilen som frihet(ssymbol).

IMG_4363

Så jag började ladda för att problematisera bil(över)användande. Men det behövde jag inte! För istället gled berättelsen över på andra användningsområden för motorn, som till exempel för flygplan och stridsfordon (“Soldaterna på bilden ser glada och nöjda ut. Men dom visste nog inte vad som väntade. Krig slutar ju alltid på samma sätt: Allting blir helt förstört.”) för att sedan på ett enkelt men effektivt sätt presentera hur bilarna blivit för många och att teknikutvecklingen måste gå framåt (till något “utan farliga avgaser”).

Nästan alla delar av den här boken, från icke-förekomsten av bilar (man fick gå, rida eller åka häst och vagn), till den bristande säkerheten (varför hade man inte kommit på bälten?), till avgasernas farlighet har varit underlag för återkommande funderingar från Tian. På så sätt var det en oväntat trevlig läsning!

Men trots det, och trots att jag är väldigt förtjust i Jan Lööfs illustrationer, så måste jag opponera mig mot att boken är kompakt enkönad. Huvudperson(er), båturlastare, biltankare, bilförare, poliser, punkalagare, påputtare, brandmän, busschaufförer, sopåkare, flygplansmekaniker, soldater, mackpersonal… Alla är män. En finklädd kvinna i grön klänning åker med en av de tidiga bilarna, en mamma sitter vid sjön med armen om sin dotter (medan mannen grillar korv) och i bilköerna som ska illustrera att bilarna har blivit för många finns det en bilförare som jag nog skulle tippa är menad att vara kvinnlig – men sedan finns det inte fler kvinnor i den här bokens värld, och det tycker jag är trist.

Advertisements

4 Comments

Filed under Bilderböcker

4 responses to “Pelle och farbror Ottos uppfinning

  1. Emma

    Låter som en bra och typisk Lööf-bok, de flesta är väl väldigt enkönade. Det tänkte jag inte alls på när jag läste böckerna som liten men det blir ju väldigt tydligt som vuxen.

    • Ja, man har ju lite olika förförståelse som barn/vuxen! Jag vill minnas att jag hört det du skriver om att det är typiskt Lööf tidigare, men har inte läst så mycket av honom mer än den här och Matildas katter. Intressant att höra att det stämmer med din upplevelse! Har du något att rekommendera om jag vill läsa mera? 🙂

  2. Emma

    Skrot-Nisse tyckte och tycker jag är bäst. Den blev ju en tv-serie också och den var lite läskig minns jag. Sen är Sagan om det röda äpplet även ett varmt minne. Örnis bilar läste jag först som vuxen, tillsammans med min Tia och han tycker den är toppen. Ser fram emo att höra dina fina recensioner och reflektioner kring fler Lööf-böcker.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s